Tanja
Onsdagen 4/3
Tanja är ju en borzoi, en ras jag velat ha sedan ungdomsben. Jag bara älskar vinthundar. När Tanja kom till oss var hon en liten skit. Fick plats i en liten hundbur. Hon har alltid varit cool och lite loj men gud vilken påhittig dam... de första åren kunde vi inte ens ha hattar på hatthyllan eller tavlor i rummet där tanja sov. Fick vi besök fick de alltid en varningens ord -Är ni rädda om kläder och skor? plocka allt med Er annars....finns inget kvar. (stor suck), men eftersom alla mina hundar under valpperioden varit lite "tuggiga" hade vi is i magen. Hon fick annat att tugga på och mycket riktigt en dag slutade hon. Tanja är en dam som är helt underbar. Hon kan sitt hundspråk och har "hjälpt" till på valpkurser och möte med hund på vissa kurser just för att hon är språksäker och läser av alla andra hundars språk. Hon blir 6 år iår och har väl lugnat ner sig betydligt men kan fortfarande hitta på en massa som får en att nästan gråta av frustration. Som den gången hon sprang ifatt ett rådjurskid. Jag och Martina skrek och sprang efter som galningar, hon slog kidet la sig ner och väntade in oss, som borzoierna gör i jakten. Kidet klarade sig med blotta förskräckelsen. jag och Martina också...
Anki
Tanja är ju en borzoi, en ras jag velat ha sedan ungdomsben. Jag bara älskar vinthundar. När Tanja kom till oss var hon en liten skit. Fick plats i en liten hundbur. Hon har alltid varit cool och lite loj men gud vilken påhittig dam... de första åren kunde vi inte ens ha hattar på hatthyllan eller tavlor i rummet där tanja sov. Fick vi besök fick de alltid en varningens ord -Är ni rädda om kläder och skor? plocka allt med Er annars....finns inget kvar. (stor suck), men eftersom alla mina hundar under valpperioden varit lite "tuggiga" hade vi is i magen. Hon fick annat att tugga på och mycket riktigt en dag slutade hon. Tanja är en dam som är helt underbar. Hon kan sitt hundspråk och har "hjälpt" till på valpkurser och möte med hund på vissa kurser just för att hon är språksäker och läser av alla andra hundars språk. Hon blir 6 år iår och har väl lugnat ner sig betydligt men kan fortfarande hitta på en massa som får en att nästan gråta av frustration. Som den gången hon sprang ifatt ett rådjurskid. Jag och Martina skrek och sprang efter som galningar, hon slog kidet la sig ner och väntade in oss, som borzoierna gör i jakten. Kidet klarade sig med blotta förskräckelsen. jag och Martina också...
Anki
Kommentarer
Trackback