Byta kropp??
Måndagen 23/3
Vill någon byta kropp med mej? just nu är den väldigt besvärlig och jobbig. Den värker och tröttheten i den är nu så, att det är tid för inbyte. Sökes- arbetsduglig, kärnfrisk och symtomfri kropp, den får gärna vara snygg och i 25års åldern. Antar att ingen vill byta och jag får dras med det jag har. Tycker ibland att det inte är någon ide att ens gå upp ur sängen, då är det tur att man har hundarna, utan dom hade jag stannat i sängen tills Marcus kommer hem från skolan. Det värsta är väl att allt blir en ond cirkel och att jag inte tar mej ur den. Jag anser trots detta att livet är värt att leva, försöker att varje dag göra något som gör mej nöjd med tillvaron, så länge det inte är humöret som stoppar mej. Som så många andra äter jag antidepressiva tabletter, har gjort detta i 10 års tid och får förmodlingen knapra flera år till. Det allra, allra värsta i kråksången är att min högt älskade dotter går i mammas bana. Det som räddat min dotter är att jag känner igen symtomen och har hjälpt henne igenom många svåra stunder. När jag var liten var det ingen som fattade. Mina första ångestattacker kom vid 7-8års ålder, värken vid 13-14. Först vid 30 bad jag om hjälp, mycket för barnens skull, de har oförtjänt råkat ut för mina depressioner. så då fick det vara nog. Anki
Marcus och Martina iår 14 och 21
Vill någon byta kropp med mej? just nu är den väldigt besvärlig och jobbig. Den värker och tröttheten i den är nu så, att det är tid för inbyte. Sökes- arbetsduglig, kärnfrisk och symtomfri kropp, den får gärna vara snygg och i 25års åldern. Antar att ingen vill byta och jag får dras med det jag har. Tycker ibland att det inte är någon ide att ens gå upp ur sängen, då är det tur att man har hundarna, utan dom hade jag stannat i sängen tills Marcus kommer hem från skolan. Det värsta är väl att allt blir en ond cirkel och att jag inte tar mej ur den. Jag anser trots detta att livet är värt att leva, försöker att varje dag göra något som gör mej nöjd med tillvaron, så länge det inte är humöret som stoppar mej. Som så många andra äter jag antidepressiva tabletter, har gjort detta i 10 års tid och får förmodlingen knapra flera år till. Det allra, allra värsta i kråksången är att min högt älskade dotter går i mammas bana. Det som räddat min dotter är att jag känner igen symtomen och har hjälpt henne igenom många svåra stunder. När jag var liten var det ingen som fattade. Mina första ångestattacker kom vid 7-8års ålder, värken vid 13-14. Först vid 30 bad jag om hjälp, mycket för barnens skull, de har oförtjänt råkat ut för mina depressioner. så då fick det vara nog. Anki
Marcus och Martina iår 14 och 21 Kommentarer
Trackback
